Varför elvägar när det finns laddstolpar?

Med elvägar behövs betydligt mindre batterier i fordonen, vilket är både billigare och miljövänligare. Trots mindre batterier ger utbyggd elväg ändå ”oändlig” körsträcka – man kan köra hur långt som helst utan att stanna och fylla på energi. Utan elvägar blir antalet snabbladdstationer dessutom mycket högt när allt fler börjar köra elbil.

Allt fler skaffar elbilar. Om alla Sveriges fem miljoner personbilar vore helt elektriska skulle vi behöver ca 50 000–100 000 stationer för snabbladdning. Ska laddningen ske på de cirka tusen bensinmackar som finns idag skulle det innebära att varje bensinstation skulle vara utrustad med 50 laddstationer, något som är svårt att se i praktiken. Det här visar på utmaningar som en fullt elektrifierad fordonsflotta skulle leda till.
(Se hela räkneexempel 1 längre ned)

För tunga fordon, såsom helt elektriska lastbilar, finns ett närliggande problem. Lastbilar som används för distribution av gods i städer kan förses med batterier för hela dagens körning. Men en så kallad långtradare, en tung lastbil med släp som kör längre sträckor, kan behöva laddas flera gånger längs vägen. Frågan om var alla dessa mycket kraftiga snabbladdare ska placeras är ännu inte besvarad.

Elvägar istället?

Ett annat räkneexempel visar att även med en ganska måttlig täckning av landets riks- och europavägar med elvägar så uppnår man en ”oändlig” räckvidd med en elbil, även om dess batteriräckvidd är förhållandevis kort.

Det betyder även att även lastbilar och bussar får samma ”oändliga” räckvidd om de bara klarar t ex 200 km på batteri.

Detta sammantaget gör att behovet av snabbladdningsstationer försvinner eller minskar mycket kraftigt.

Räkneexempel 1: Laddstationer

Elektriska personbilar, lastbilar och bussar kan idag, med moderna batterier, ha ganska lång räckvidd, typiskt 20–50 mil.

Men det är sällan vi kör så långt med personbilar. Diagrammet nedan visar ett exempel på hur många dagar per år som vi kör en viss sträcka per dag. Den höga stapeln längst till vänster visar att vi kör mindre än 5 mil per dag med personbilar, drygt 180 av årets dagar. För många handlar denna sträcka om pendlingen med bil till jobbet. Det innebär att ett batteri med t ex 25 mils räckvidd (inringat i grönt i bilden) räcker till nästan alla årets dagar om man kan ladda det varje natt. Det är de få dagar som vi kör längre (inringat i rött i bilden) som vi behöver stanna och snabbladda längs med vägen.

Om en stor del av befolkningen har elbilar visar erfarenheten från t ex Norge att man behöver en täthet av snabbladdningsplatser på ungefär 1:50–1:100, d v s ca en snabbladdare per 50–100 fordon. Om t ex alla Sveriges fem miljoner personbilar vore helt elektriska skulle det innebära att vi behöver ca 50 000–100 000 snabbladdare utspridda på lämpliga ställen. Eftersom en snabbladdning tar typiskt 15–30 minuter bör snabbladdaren finnas på ett ställe som ger möjlighet till att göra ett toalettbesök eller köpa mat. Sverige har knapp 1000 bensinstationer som bl a erbjuder just toaletter och mat. Om man antar att alla snabbladdare placeras på bensinstationer så betyder det att varje bensinstation behöver ha 50–100 snabbladdare i genomsnitt. Dessa enkla beräkningar visar på svårigheterna som utplacering av snabbladdare till en fullt elektrifierad fordonsflotta skulle leda till.

Räkneexempel 2: Elvägar i stället?

Om man föreställer sig att en del av alla riks- och europavägar (blå vägnät i bilden ovan) vore elvägar och om man i ett land som Sverige ska åka från A till B, som i bilden, då skulle man endast behöva batteridrift för att ta sig till och från en av dessa elvägar. Resten skulle man klara på energi som dras direkt från elvägen.

För att förstå detta närmre illustreras här ett tankeexperiment: vi gör om Sverige till en kvadrat som har lika stor landareal som hela Sverige, se bild ovan. Sedan belägger vi det kvadratiska Sverige med elvägar i ett rutnät där den samlade längden av alla elvägar är lika långt som Sveriges nuvarande riks- och europavägar.

Föreställ dig nu att du även i det kvadratiska Sverige skall ta dig från A till B. Föreställ dig sedan att en andel av Sveriges riks- och europavägar är elvägar, i figuren endera Alla, 50% eller 25% av alla dessa riks- och europavägar. Då är det avstånd du behöver kunna ta dig på enbart batteridrift egentligen en ruta. Som du ser i figuren är en ruta endera 61, 134 eller 336 km.

Det betyder att din batteriräckvidd skulle behöva vara 30, 67 eller 168 km vilket alla är kortare körsträckor än vad de flesta av dagens elbilar har.

Detta visar att även med en ganska måttlig täckning av landets riks- och europavägar med elvägar så uppnår man en ”oändlig” räckvidd med en elbil, även om dess batteriräckvidd är förhållandevis kort.

Det betyder även att också lastbilar och bussar får samma ”oändliga” räckvidd om de bara klarar t ex 200 km på batteri.

Samtidigt försvinner eller minskar behovet av snabbladdningsstationer mycket kraftigt.